Hej David!

Märkliga tider, men det finns ljus i mörkret. Ett sånt är vår nya praktikant, David Örtenblad Savel. Hej, vem är du?

– Jag pluggar andra året på Grafisk Design och Kommunikation, GDK, vid Linköpings universitet, i Norrköping. Jag bor med sambo och våra två barn, Isabel som är 9 år och Ossian som är 3. Jag är intresserad av design, konst och kommunikation.

Stora barn ändå för en ung student som du?

– Vi startade tidigt, och fick Isabel när jag var 20. Men det vara bara att ”man up”.

Din edge verkar vara hundillustrationer. Kan du något mer?

– Katter. Och lite annat. Illustrationer överlag är kul, och logotyper och typografi. Men jag vill lära mig mer rörligt. Att få hundarna att skälla vore kul.

Nu har vi haft dig här ett par veckor. Säg något vi ännu inte vet om dig!

– Att jag har gröna fingrar, kanske. Jag tycker om växter, att plantera och ta sticklingar. Hemma och hos vänner.

Har du sett något potentiellt du kan sno med dig från kontoret i sticklingsväg?

– Granen ni har i fönstret är lite cool. Men jag har hört att det inte är bra för luftvägarna med gran, så det känns lite som en riskfaktor arbetsmiljömässigt.

På tal om luftvägar. Hur är det att vara praktikant under en pandemi?

– Jag tycker att det har gått bra. Jag trodde att jag skulle jobba nästan bara hemifrån, men så har det inte blivit. Det känns som att ni är anpassningsbara. Men jag missar förstås att se hur er riktiga vardag ser ut. Jag kan tänka mig att det är mer liv och fart då.

Du har varit här ett par veckor nu. Vad har du fått göra hittills?

– Jag har fått jobba med en grafisk manual, varit med under idégenereringar, skuggskissat lite och varit skådespelare på en filminspelning.

Mycket ändå. Vad vill du göra mer?

– Allt som finns att göra. Jag hoppas som sagt kunna utvecklas inom rörlig bild när jag är här, det skulle vara skoj.

Har du sett någon ingång till att göra något med hundar än?

– Inte ännu. Jag saknar att ni inte har någon kontorshund, det är trist.

Det beror på att en av ägarna, Magda, hatar djur.

– Okej. Då tycker jag att vi talar tyst om det där med mitt hundintresse. Stryk det ur intervjun är du snäll.

Absolut. Välkommen!

– Tack!