Säg hej till Arn!

Se där. Arn Högström, aspirerande Art Director från GDK – Grafisk Design och Kommunikation på Linköpings universitet – och Byns praktikant våren 2022. 

Hej Arn! Ska vi ta elefanten i rummet direkt? Är det tempelriddaren eller Allmänna reklamationsnämnden?

– Det är nog Allmänna reklamationsnämnden som väger tyngre. Det var det mina föräldrar utgick ifrån.

Va? Säkert?

– Min farsa jobbar med knivar och svärd, så det finns nog en lite starkare koppling till tempelriddaren. Men jag är kanske lite trött på att prata om det. 

Du bidrar med en härlig stockholmska här på kontoret, men jag har också överhört när du pratat en mycket flytande engelska på telefon. Vad har du för språklig bakgrund?

– Engelska är modersmålet. Det var det jag lärde mig först. Min morsa är från San Francisco. Hon kan svenska, men har det lite knivigt med alla nyanser så det är enklast att bara prata engelska. Så det är det jag pratat mest under uppväxten. Jag föddes i USA, men bodde bara där i två år. Det är ingen enorm kulturell influens, men jag åker dit två gånger om året så jag har ju nån slags släktskap med the american way of life. Jag är uppvuxen med bara amerikansk media, så det är först nu när jag vuxit upp som jag vidgat vyerna. Svensk musik upptäckte jag först för några år sedan. Då insåg jag att folk har saker att säga här också.

Ja, du är ju även konstnär och har bland annat tolkat Thåström-texter i foto. Berätta!

– Har du sett det? Det var ett fotoprojekt i gymnasiet. Vi skulle göra en fotoserie som handlade om pandemin. I lyriken hittade jag kopplingar till min pandemivardag. Alla bilder är tagna inne i mitt pojkrum. Det blev som en förlängning av min vardag genom linsen av hans lyrik. 

Vilken Thåström-låt beskriver bäst din tid hittills på Byn?

– Oj. Du får nog ge mig alternativ.

”Pang Boom Krasch”, ”Fanfanfan” eller ”Alla har fel”?

– “Pang Boom Krasch” känns rimligt. Det har varit riktigt bra. Jag är tacksam att det var här jag hamnade. Alla snackar ju om den mytomspunna kulturen på Byn, och det är verkligen en inbjudande och accepterande miljö som gör det svårt att inte vilja komma till jobbet. Den här miljön skapar en stark motivation att vilja prestera. Jag gick ju nästan direkt från datorn i pojkrummet och in i yrkeslivet, och att vara på Byn har varit en perspektivförändrare. Drömmen är inte lika overklig längre.

Du har varit här ganska länge, vi har bara inte hunnit presentera dig. Vad har du fått göra?

– En del är ju under sekretess … Men lite allt möjligt. Det har inte varit den amerikanska synen på praktik, jag har inte behövt bre mackor och hämta kaffe, utan hands-on. Från början var det mer avlastning, men nu har jag fått starta mitt första egna, riktiga projekt, och det är skönt att se att det funkar och att vi är mer jämlika. 

Nu när du börjar formas som yrkesperson – vilken är din edge som AD?

– Det är inte snabbheten ännu. Det tar fortfarande lite lång tid, ibland. Min edge är nog det konceptuella. Att se sammanhanget i det som kanske från början känns sammanhangslöst. Jag har perspektiv på hur det vi gör kan användas sen, praktiskt. 

Efter Byn väntar sista året på GDK. Vad händer sen?

– Det är nog egenföretagandet som drar mest. Vi är ett gäng som har startat ett företag som vi pillar med vid sidan om. Därför är den här praktiken ovärderlig. På GDK pratar de återkommande om ”Det goda omdömet”. Det är rätt luddigt. Men det jag lär mig här, av att vara på ett riktigt företag – de affärshemligheterna tar jag med mig. De blir ovärderliga.

Bra slutord.

– Jaha. Eller vad menar du?

Att vi kan sluta intervjun här. Tack!

– Ah. Tack!