Tjena, Nenne!

Se där! Nenne Ouma! Färg- och formqueen, flyttfågel, fridykare (snart). Men framför allt – Byns nya Art Director.

Välkommen! Vem är du?

– Meh. Vilken öppen fråga. Vad vill du veta? Jag är en som älskar färg och form och ser färg och form i typ allt runt omkring mig. Det var inte förrän jag var över 20 som jag fattade att inte alla såg världen på samma sätt. Vad mer? Jag är hyfsat barnslig. Eller är jag det? Jo, det är jag nog.  

Det låter som en bra grej att du jobbar som AD?

– Ja. Jag ville bli konstnär egentligen, men jag insåg ganska snabbt att jag kanske inte har det i mig. Jag är lite för mycket för att allt ska vara på sin plats. Jag tycker om ordning och reda, och som konstnär ska man väl i princip tänka tvärtom. Så jag landade i det här. 

Vilken är din edge som formgivare?

– Min bredd. Jag kan väldigt mycket om det mesta. Jag förstår kedjan och hur leveransen ska ske. Jag har jobbat väldigt mycket från ax till limpa. Bredden är min styrka, och att jag kan vara snabbfotad när jag väl behövs. 

Om du får välja en valfri sak att formge, vad skulle det vara?

– Oj, wow. Åh. Alltså, det finns så många grejer. En av mina närmsta vänner är inredningsarkitekt. Hon jobbar med stora ytor och stora kunder och är fruktansvärt duktig. Jag skulle gärna vilja jobba med henne i nåt projekt där jag får sätta färg och form för en större, funktionell yta. Ett kontor, eller en galleria, det formspråket vore så spännande.

Du har en spännande bakgrund, ju. Till exempel att du har bott i en massa olika länder. Vilka?

– Okej, är du med? Kenya, Zambia, Angola, Namibia, Mocambique, Sydafrika och Danmark.

Nu är du återigen på en ny plats! Ser du några likheter mellan Sydafrika och Norrköping?

– Tanken slog mig i morse, faktiskt! När jag gick från tåget. Känslan när jag kliver av är som att komma utomlands. Det är nog att jag liksom kommer direkt in på vatten och parker och natur. Så är det i Kapstaden också. Och så har det ju varit superbra väder här, så det har känts som utomlands. 

Yes, vi får se hur det känns i slutet på november.

– Ok, whatever.

Här på Byn då, du har varit här i ett par veckor nu – hur känns det?

– Det känns väldigt bra. Jag var lite förkyld förra veckan och jobbade hemifrån, och jag kände att jag saknade att åka hit. Det är nästan som ett vuxendagis här. Bara efter några arbetsdagar kände jag att det var väldigt högt i tak och noll prestige vilket känns skitkul. Man kan verkligen komma som man är. Ni verkar vara helmysiga. Och det är roligt att se hur alla är väldigt olika, men drivs av samma ambitioner: att det ska gå bra både för företaget och för kunderna och att alla ska må bra.  

När vi sågs första gången berättade du att du letade efter ett nytt intresse. Har du landat i något?

– Jag hade lite på gång innan jag blev förkyld. Men det ligger och pendlar mellan fridykning eller en typ av afrikansk dans. Det beror lite på schemat, hur jag kan få ihop det. Men nåt åt det hållet.

Du har inte tänkt på att kombinera?

– Vad tänker du på då?

Typ att dansa under vatten?

– Nej, jag jobbar inte så. Var sak har sin tid. Men det skulle vara en ny grej! Jag kan ta fram en logga och ett namn. 

Det märks att du gillar att utmana dig själv. Hur utmanande känns det här nya jobbet på en skala ett till tio?

– För mig känns det som första dagen på dagis eller i skolan. Superutmanande. Nya arbetssätt, en uppbackning jag inte haft förut, en kommunikation som är helt annorlunda mot vad jag upplevt förut. Första veckan sov jag stående, det var 700 olika intryck. Och då har jag ändå hållit på länge i yrket. Det är så kul med den här typen av kreativa yrken, man blir aldrig klar, det finns alltid nytt att lära sig. Det är svinkul, tycker jag. 

Toppen. Då går vi och designar om kontoret! Färg och form!

– Gött!